Birkenau-funderingar kring björkrunans energi och betydelse

15 mars, 2025

Björken/Birkenau  – funderingar kring björken och björkrunans potential

Ett av mina första minnen av björken kommer från tidig barndom. Jag minns hur jag ligger i en hängmatta i en björk-lund. Vita, slanka stammar tronar upp sig mot himlen, ovanför seglar ett hav av ljusgröna små blad. Vita stammar med fnasig silvrig bark som här och där övergår i små gråa eller svarta fläckpartier. Det vita och svarta ger ett grafiskt intryck som står ut på ett nästan onaturligt sätt mot den mörkgröna bakgrunden. För där bakom står granarna tätt och skogen tar vid, vi är i Tiveden. Tirs skog!

Jag minns att jag tyckte så mycket om de där vita snälla träden, för det är verkligen intrycket jag fortfarande får när jag ser en björk. Det utstrålar en slags lätthet och skönhet som känns bra. Björken är snäll! Och på våren som ett av de första träden att sätta sina blad, ljusgröna nästan gula till färgen så i det närmaste strålar och skimrar de där de står, solsken eller ej. Det är fulländad skönhet. Och i det sammanhanget, med en björk full av poesi och goda nyheter kan man inte annat än känna hopp inför framtiden.

Om jag skulle behöva lära någon om träds personligheter, någon som inte tänkt i de banorna förut. Någon som inte reflekterat just över att de olika träden är olika personligheter med olika färdigheter, då skulle jag böja med björken. Först för att den är så lätt att tycka om. Även en grå och regnig dag under den kalla årstiden lyser den upp i mörkret. Den sticker ut, och den är lätt att känna igen.

Om man börjar med den karakteristiska barken, så har den använts till olika ändamål sedan urminnes tider. Människor har tillverkat bruksföremål både vackra och nödvändiga i hemmet som burkar och korgar till förvaring. Tänk på den vackra näverkonten.

Självklart finns det här olika slags björk. Vi har tex masurbjörken som på grund av en genetisk avvikelse har en kraftig knölig bark. Masurbjörken används bland annat till möbler, skålar och knivskaft. Björken växer snabbt, upp i mot en halvmeter om året. Och går att använda till snickerier möbler och golv. Alla som eldar vet att det är en favorit i brasan, då den brinner tyst och jämnt utan att sprätta och ger en bra värme.

Sedan skulle min lärling få smaka på björken. Under senvår just som de första löven ska till att slå ut, stiger saven i björken. Björksaven, en näringslösning av lika delar vatten, sockerarter och magi! Om man ber trädet om lov, och behärskar tekniken, så kan man tappa trädet på en del av denna vätska för sitt eget nöjes skull. Och det är rena hälsokuren. Somliga gör sirap av saven. Den är såklart otroligt god till glass och bakverk. Personligen tycker jag att det är synd att koka den råa saven som är sprängfylld av potent livskraft, ett elixir som just på våren när vi behöver det som allra mest efter den långa mörka vintern, ger oss en extra boost för att kunna hålla de högfrekventa energier som våren för med sig.

Och apropå elixir. När min elev smakat på saven och upplevt dess effekter böjar hon så smått förstå hur unik björken är. Hennes nyfikenhet har vaknat och hon undrar om fler gåvor finns att få.

Det är då jag tar fram sprängtickan som jag skördade från björken i vintras. Icke att förväxla med vril eller masurknöl eller andra tickor. Sprängtickan som är en svamp, liknar i det närmaste bark eller trä i sig. Färgen är en blandning av brun, orange till nästan svart och den kan, om den får sitta kvar, växa sig rejält stor. Det är ingen parasit, utan björken och tickan lever i symbios. Björken blir både starkare och livskraftigare av sprängtickan och skulle man skörda hela biten riskerar björken att dö. Här får man gå varsamt fram. Tillika så är en ticka som lever på en död björk, inte alls lika potent som en som växer på en levande värd.

Sprängtickan är ämne för en hel bok och själv har jag läst flera och är enormt fascinerad och förtjust i denna magiska organism. Jag skulle kunna lära min elev allt jag vet om det, men här ska jag kortfattat beskriva dess värdefulla hälsofördelar. Enligt dem som forskat på sprängticka, är den det livsmedel som enskilt innehåller mest antioxidanter som vi än så länge känner till.

Man mäter dess FRAP-värde. Dess antioxidantkraft. Ju högre FRAP-värde ju mer antioxidanter innehåller livsmedlet. Det ger en indikation på dess förmåga att neutralisera en viss fri radikal.

Om blåbäret, som är ett annat livsmedel med ett av det högsta FRAP värdet man känner till, mätt som 9,2 mmol så är sprängtikkans värde över hundra gånger högre! (David Wolf, Chaga- King of the medicinal mushrooms) Vilket ju är rena rama knockout värdet. Fast tvärt om för det är ju antioxidanter vi talar om och de håller fria radikaler borta som är en direkt orsak till att hjärt- och kärl och cancersjukdomar utvecklas. Just sprängtikkans förmåga att omintetgöra cancerceller är antagligen dess viktigaste sprängkraft. Forskare är eniga om dess anticancerogena förmåga. Konstigt då, kan man tycka, att man inte hör mer om forskning i ämnet sprängticka och cancer.

Vill man veta mer om det och övertygas, ska man läsa cancerkliniken av Alexandr Solsjenitsyn. Denna beundransvärde man som skriver böcker som trots sin humor och värme får håret att resa sig och man för alltid förstår totalitära regimers fullständiga ondska och dess fulländade kapacitet vad gäller förgörandet av människans inneboende humana och andliga uttryck och kraft.

 Stalins regim lyckades dock inte förgöra A Solsjenitsyn som överlevde många år i fångenskap i Gulag. Men bara för att sedan drabbas av svår cancer. Och när läkarna sedan inte hade fler verktyg i sin låda och försäkrade honom att hans cancer var obotlig och det fanns bara en väg att gå och den ledde utför, tog han saken i egna händer. Alexander Solsjenitsyn läkte sig själv helt fri från cancer med hjälp av sprängtikka, och levde att bli 90 år. Han hann att få nobelpriset i litteratur också, och det var väl förtjänat!

Den här hyllningen till björken leder nu in mig på runa nummer 18, Birkenau som betyder just björk. Genom min förståelse av björken tror jag mig veta något om denna runa. Jag tolkar runan genom min kärlek till björken helt enkelt. Och Runan kommer då för mig att stå för dessa ledord: Kraft, hälsa, nystart. I kraften finns ungdomlighet, inneboende potential, hopp och framtidstro. Dess högfrekventa energi ger liv och hälsa också åt dem som trodde att allt var över och förbi. Runan kommer med bud om möjligheten att starta om på nytt, nytt liv, nya projekt. Och det ger sig självt att kvinnor har stor nytta av att knyta an till denna björkruna. Fertilitet, omhändertagande, nytt liv. Barnets och ungdomens runa. Men också de gamla och de sjukas runa.

Kan det vara så att, liksom föregående runa Tiwas, också Birkenau är den runa vi i vår tid nu bör vända oss till. Det sägs att vår jord nu badar i starka energier och att mänskligheten står vid ett vägskäl, våra förmågor sätts på prov. Klarar vi att gå upp i nästa nivå i vår utveckling. Denna nästa nivå är ett inträde till en annan dimension. Inte den fjärde utan den femte dimensionen. Det sägs att hela jorden är med på den resan. Är man inte med så stannar man kvar på den gamla versionen av jorden. Vad ska man tänka om detta, om det stämmer vill alla fall jag vara med på den nya versionen av jorden och gå in i den femte dimensionen.

Men hur det går till, det har jag verkligen ingen aning om. Jag tror dock att medveten förändring av sig själv till en ny version, det kräver närvaro och självinsikt. Är vi redo för det eller fortsätter vi hellre leva våra liv med skygglapparna på och fortsätta längs den inslagna vägen, rakt ner i slukhålet.

Jag tror många är redo samtidigt som ännu fler inte är det. Låt oss hoppas att vi är tillräckligt många som fått klarare syn och kan identifiera en gemensam bra och sund väg och riktning för mänskligheten i vår tid.

Hur som helst så är Birkenaus energi oss behjälplig. Den transformation som nu väntar oss är så kraftfull så den kan närmast jämföras med puppans förvandling till en fjäril. Att leva i mörker, med begränsad rörlighet, till att i flyga dit vingarna bär, i obegränsad frihet.

Vad kan man göra för att förbereda sig inför ett dylikt skifte. Rening och utrensning är ord som omedelbart poppar upp i mitt sinne. Fasta eller förändring av matvanor och rutiner kring mat är ett kraftfullt sätt att möta sig själv på. Rensa ur garderoben och alla skrymslen och vrår du kan finna. Rena kroppen inifrån och ut. Våga möt dina demoner som dyker upp under vägen.

Vad kan min skuggsida lära mig? Skuggsidor som tynger ner och försvårar för mig att gå ljusets väg. Eller kan väl dolda sidor hos mig själv vara en tillgång! Min intuition säger hellre än att förneka dem gör jag bäst i att erkänna dem, lära känna dem och sedan släppa taget om dem för att förvandlingen ska kunna ske snabbare. Kanske behövs psykoterapeutiska metoder här eller urgamla traditioner, som de shamanska, för vägledning i hur man bäst går tillväga för att hantera sitt mörker.

Och som av en händelse, i skrivande stund närmar vi oss vårdagjämningen och den spirande våren står för dörren. Tappning av sav är snart i full gång. Jag påminns om hur under denna vår jag ska vända mig till Birkenau, för livskraft och energi och hur jag med full medvetenhet och ödmjukhet ska ta in dess guld i min kreativitet och mina kommande projekt. Det kan behövas en nystart och ett nytänk omkring matvanor. Vilka födoämnen gagnar en frisk och sund kropp och själ, vad faller bort?

Det är med spänd förväntan jag gör mig klar för en riktig utrensning. Jag har förstått, genom Anthony Williams/Medical mediums, ovärderliga arbete med att sprida nya hälsobudskap till mänskligheten som vi behöver just nu i denna märkliga tid vi befinner oss i, att levern är vårt mest utsatta organ. Vi lider alla av en överbelastad lever och det har en myriad konsekvenser för vårt välmående. Symptom som ingen läkare ännu förknippar med en överbelastad seg och trög lever. Jag har inte gått fri från flera av dessa symptom, eksem, utslag, nattliga svettattacker. Jag är redo för en omfattande rening, inte bara fysiskt, men också psykiskt, för jag vet sedan tidigare erfarenhet att ett rätt utformat leverutrensningsprogram automatiskt också påverkar den mentala hälsan positivt. Tidpunkten är perfekt.

Trumresa

På den runväg jag nu går, i den runutbildning jag får, ingår att resa med trumman för att möta var och en av de 24 runorna. Här är min trumresa så som den blev när jag reste med intentionen att få möta björkrunans energi.

Som det brukar bli, reste jag via eken, ner i underjorden. Vandrade omkring i mörker tills jag såg ett ljus och gick mot det. Marken verkar slutta uppåt och plötsligt öppnar sig en vidsträckt platå i dagsljus. Jag förefaller återigen vara ovan jord. Så småningom reser sig en bergvägg framför mig. Jag såg runan B inristad i berget. Jag följde den djupa skåran med fingrarna till den började att glöda med ett gult sken och berget öppnade sig. Jag gick in i vad som visade sig vara en underjordisk grotta. Mörker. Tystnad. Var jag nu tillbaka i underjorden? Förvirrad, men inte rädd, trevade jag mig långsamt fram viskandes björkrunans namn. Min intention med resan var att få kontakt med Birkenau och det hade jag inte glömt trots min djupa vila i trummeditationens värld.

En stark feminin energi omslöt mig. Birkenaus ande talade inom mig. Jag förstod att den här runan representerar inget mindre än en gudomlig kraft. Den oändliga kraften och styrkan i energin var jag inte beredd på, men jag förstod ögonblickligen omfattningen av den och naturen hos dess sanna väsen. Här bor jordemodern.  Hennes kraft är alltings potential. Det är den som ruvar i mörkret, ögonblicket  innan det som ska ske sker. Allt är möjligt. Jag såg allt som en mörk tunnel och sedan en liten öppning ut mot ljuset. Det är så det börjar. Fröets resa, så lik fostrets resa. Någonting gror, tar form och föds ut i världen. Jag fick en gåva i form av ett budskap. -”Så ett frö. Återskapa dig själv. Nya infallsvinklar nya perspektiv. Bli ett barn varje gång. Det finns inget åldrande som är bestående, det finns bara förändring. Tillåt förändringen vara en förbättring ”

Hon håller liv i allt som växer, för vår skull eftersom vi så gärna vill vara på ytan. Vi känner oss fria och kan andas. Men det har sitt pris. Vi är utsatta, sårbara. Det är bättre att leva inuti jorden sa hon, och vi är välkomna när vi vill. Men så länge som vi envisas med att vara där ute så gör hon allt för att vi ska ha rätt förutsättningar för att kunna leva. Jag kände ett sting av samvetskval när jag tänkte på allt som pågår där under ytan; Gruvdrift, trålning, sprängningar, kärnvapenprov……

Sedan kände jag hur trumman renade mig på insidan och jag förstod på ett djupare plan vad utrensning, rening av insidan innebär. Jag blev påmind om att det inte enbart är slaggprodukter i form av fett och kemikalier, fysisk förorening av kroppen som man på olika sätt och med fördel kan rensa ut, utan även tankar, känslor och beteendemönster, trosföreställningar, som har negativ påverkan på den fysiska kroppen, och i förlängningen på ens omgivning och relationer till andra. Och den djupare insikten tog mig bortom kroppen till själens resa genom tidsåldrar. Min urgamla själ har mindre bra minnen och upplevelser i från oräkneliga liv, dessa kan läkas, transformeras i nuet. Det är alkemi.